Kaffekriget i Malmö

Fan.

Jag har nyligen börjat hämta kaffe på Lilla Kafferosteriet i Malmö på vägen till mitt kontor på Gustav Adolfs torg.

Kruxet är att jag innan brukade hämta mitt kaffe på Nesta.

Nu hämtar jag på Lilla Kafferosteriet, och går sedan med take away-muggen precis förbi Nesta. Ägaren står alltid och gör latte vid den stora maskinen som står i det stora skyltfönstret, så han tittar nästan jämt rakt ut och ser mig.

Första gången nickade jag glatt - jag har varit stammis på Nesta länge - och kom sedan på att jag hade konkurrentmuggen i handen. Så jag höll upp muggen och lyfte lite på axlarna i en gest jag hoppades skulle förmedla "ah - den här lilla slatten? jag var bara lite nyfiken."

Dagen efter gick jag förbi på andra sidan gågatan, så det skulle vara 10-15 meter till Nestas skyltfönster.

Han såg mig ändå, och då fick jag plötsligt skuldkänslor - tänk om han trodde att jag smög mot den motsatta husväggen för att han inte skulle se mig med Lilla Kafferosteriets mugg (ok, så var det ju också, men jag vill ju inte att han skall tro det!).

Sen var det ett par morgnar när jag gick hastigt förbi och undvek att titta mot Nestafönstret. Om han såg mig så såg han i alla fall inte att jag också såg honom se mig, och då känns det inte fullt så illa som att bli ertappad med konkurrentmuggen.

Jag vet inte om jag borde ta upp detta med honom. Det känns som om jag borde förklara mig, be om ursäkt eller något. Kanske skaka hand och säga "Det är inte du, det är jag. Du gör skitgott kaffe, och vem som helst skulle vara överlycklig att få dricka det."

Risken är att han då skulle konfrontera mig:
- "Du. Jag har nog sett dig komma svassande här utanför med de där räfflade muggarna."
- "Räfflade muggar? Jag har inget minne av att..."
- "Säg som det är! Du har hittat ett annat morgonkaffe!"

Säg inte att det bara handlar om en kopp kaffe. Jag tar mitt morgonkaffe på makabert stort allvar. Om jag får sämre kaffe presterar jag sämre. Nesta ökade min kontorseffektivitet när de öppnade portarna. Solde var nära att matcha dem ett tag, men Nesta vann på ren uthållighet och konsekvent fasthet i skummet.

Men på Lilla Kafferosteriet är det en annan femma. På ytan är de glada och uppsluppna, en oinsatt kan nog luras att tro att det är ett vanligt café med lite större kaffesortiment. Men skrapar man på ytan så kan de sin skit. Jag har testat dem. De förstår att min förmiddag på kontoret blir ett snäpp vassare om jag smuttar på kaffet på vägen dit och tänker "oj! wow!" istället för "ok, då. det är koffein".

Jag kan säga exakt vad som är avgörande.
Bryggkaffet och kunskapen.

Alla trendiga koffeinmånglare idag baserar sin framgång på saker som säger "brwwwwww" och "pchhhhhhhht" (espressokompressor och mjölkskummare). Tävlingen - som vunnits av Nesta - har handlat om fastast skum och snyggast blommönster i detsamma. Frågar man efter "vanligt kaffe" så får man antingen en lååååååång espresso som smakar blaskigt, eller något generiskt sump som stått och dragit i en timme i en tvåhundrakronorsbryggare från Elgiganten.

På Lilla Kafferosteriet (detta börjar låta som ett sponsrat inlägg, men för mig handlar det om att lyfta fram vad som är bra entreprenörskap) står fyra proffsbryggare på rad, och det bryggda kaffet är minst lika viktigt som det pressade eller espressade. Det finns vid varje givet tillfälle minst 2-3 olika sorters bryggt kaffe, och det är färskrostat, färskmalet och färskbryggt. Du hittar inte ett café med samma fokus i Sverige. Jag har stött på några stycken i Costa Rica och Guatemala, men ingen annanstans. Marknadsförare kallar detta en USP - unique selling point. Sannolikheten att någon Malmöit tar sig till Guatemala för att få sitt morgonkaffe är låg.

Den andra punkten är kunskap. Vid ett tillfälle ville jag ha en sorts bryggkaffe, men tjejen bakom disken föreslog ett annat. "Bättre om du skall ha mjölk, det är lite kraftigare i smaken.". Vid ett annat tillfälle skulle jag ha presskaffe, och hon tipsade om en viss böna som hade en ton av blåbär.

Fråga den förvirrade tonåringen bakom kassan på Espressohouse vilken böna han/hon rekommenderar idag. Jag har gjort det några gånger, och fått svar som pendlar mellan "Jag jobbar bara här på helgerna" och "Det är denna, det är en .... vänta skall jag kolla på påsen... det står arabica här".

Kunskapen är en annan USP. Andra ställen har en eller högst två som Kan och Bryr sig om kaffe. Jag kan ha fel, men jag får känslan av att frågorna "Brinner du för kaffe?" och "Tycker du kaffe är kul?" är en del av anställningsintervjun på Lilla Kafferosteriet.

Se Lilla Kafferosteriet som ett exempel på både gott entreprenörskap och gott kaffe.

Riktigt gott kaffe.