Ledarskap i Star Wars

Jag insåg två saker i helgen.
1. Min son har förstått organisatoriska hierarkier. (Note to self: mindre jobbsnack hemma)
2. Min son har spelat för mycket Lego Star Wars.

Vi satt och åt middag i lördags. Ungarna hade beställt "Fiskpinnar med Köttbullar", och själv åt jag en ljuvligt medium Limousinentrecote med sauterade grönsaker.

Plötsligt frågade han, lite eftertänksamt:

- Pappa... Är Darth Maul chef över Darth Vader?

- Mja - jag tror Darth Vader är chef över Darth Maul.

- Men är inte Darth Maul starkare än Darth Vader?

- Det kanske han är. Men Vader är chef ändå. Han är kanske inte lika bra på ljussvärd, men han har nog starkare kraft. Typ.

- Men vem vinner om de fajtas? Vinner chefen då? För i så fall är nog Darth Maul chef.

- Nja. Nu när jag tänker på det så finns det något slags kejsare inblandad också. Jag tror varken Darth Vader eller Darth Maul är chef över den andre. Kejsaren är högsta chef. Sen är nog Darth Vader och Darth Maul mer som sektionschefer eller avdelningschefer med olika ansvarsområden... ungefär. Så de behöver inte bråka om vem som skall vara chef.

Där någonstans lät jag förnuftet segra och knep käft.

När jag berättade problemet för min lillebror Peter dagen efter förklarade han att det är en omöjlig fråga eftersom det utspelar sig i olika tider. Darth Maul kom ju FÖRE Darth Vader. Det är som att jämföra Björn Borg med Stefan Edberg.

Typ.

Afrikansk dans. Ofattbart äkta.

Jag har ju jobbat en hel del i Afrika det senaste decenniet.

Så jag måste få förfasas lite.

Jag gick just förbi min kärlek, hon satt i vardagsrummet och såg på "Du är vad du äter".
Folk som skall komma i form, typ.

Nu skulle de testa afrikansk dans. En klämkäck blondin stirrade övertänd in i kameran och förklarade hur det ena och det andra frigjordes i kroppen, hur äkta och vackert det var.

Det var en grupp på 40-45 personer som deltog. Nästan bara kvinnor. Alla var så vita, så vita. De verkade vilja vara precis så där forcerat äkta som bara en viss kategori människor orkar vara. Antagligen är det samma gäng som för åtta år sedan satt på Koh Samui i Thailand, med forcerade dreads i håret, uppkrupna i en halv fosterställning på ett café och en "lokal örtdryck som bara är så jävla äkta" på bordet framför sig. Det där gänget som fnyste åt "vanliga" turister som aldrig vågade lära känna det Riktiga Thailand som de själva gjorde. Det där gänget som lite förvånat skulle säga att de inte ALLS läst boken "The Beach" tre sekunder innan de spontant och äkta bestämde sig för att sitta och hänga i den Thailändska arkipelagen efter att ha testat ormblod på Khao San road i Bangkok.

Samma gäng.
Fast nu var de plus 30/40 och nu handlade det om afrikansk dans.

Där fanns faktiskt två svarta i reportaget. En man och en kvinna. De spelade trummor och skrattade med stora leenden medans de svenska kvinnorna rörde sig äkta och frigörande. Några hade bylsiga kläder och autentiska halsband. Och den svarta mannen och den svarta kvinnan skrattade när de trummade.

Det hade nog jag också gjort. Om jag och Åsa Jinder hade suttit där i en gymnastiksal i Dar es Salaam och lirat nyckelharpa för 40-45 svarta män i yngre medelåldern. Särskilt åt den handfull som kommit dit i autentisk Sverigedräkt med knätofsar, som intervjuats av Tanzaniansk dokusåpa-TV och med flammande lågmäldhet förklarat hur polkan är äkta och frigör endorfinerna.

Oj. Vad jag hade skrattat tillsammans med Åsa Jinder. Stort och äkta!

Hosta

Lilltjejen har påkallat min uppmärksamhet två gånger ikväll. Först en nappincident, sedan lite kissande på toaletten.

Lillkillen har däremot hostat och hostat - jag har varit uppe i hans rum 8-9 gånger, och klockan är inte ens midnatt.

För en timme sedan var han arg. Jag hade sagt att jag skulle titta till honom efter någon minut, och sedan hade det gått fem.

Så jag klappade honom över pannan, och sade: "Nu sitter jag här, så länge du vill".

Sen satt jag på golvet bredvid hans säng, säkert tio minuter, tills han hostade till och sa: "Du kan gå nu, pappa".

Jag älskar den grabben så mitt hjärta sprängs.

Men han fortsatte hosta, och nu senast var jag uppe hos honom och hade med en liten överraskning. En espressokopp med varmt honungsvatten. Jag berättade att det bästa för en hostande hals är att dricka lite varmt och lent honungsvatten. Sen varnade jag att det var lite varmt, lite sött och att han skulle dricka det försiktigt.

Han smuttade lite på espressokoppen. Sen satte han sig upp. Smuttade lite till. Och lite till. Snart hade han druckit halva koppen, och då föste han bort den mot mig med ett kort ord: "Kram".

När jag kramade honom viskade han i mitt öra: "Det var riktigt gott, pappa".

Jag viskade tillbaka: "Det är bra för din hosta. Jag kan göra hur mycket honungsvatten som helst inatt, och jag sitter och jobbar hela natten så det är bara att ropa på mig så kommer jag upp till dig med mer."

Nu har han varit tyst sedan dess, och jag sitter i arbetsrummet med tre små espressokoppar färdigpreparerade för 20 sekunder i mikrovågsugnen.

Jag var förberedd på hur jobbigt det skulle bli med små barn, men jag var faktiskt inte förberedd på hur mycket jag skulle vara kapabel att älska dem.

Gränslöst och bottenlöst. Varje sekund av varje dag.

knivar och mera

Det började med att jag var lite irriterad över våra knivar hemma.

Sen köpte jag några riktigt bra knivar till hemmet.
Och en riktigt bra traktörpanna.

Ganska dyr, men min kärlek här hemma blev imponerad.
Och lillkillen - min främste medkonspiratör i köket.

Så idag köpte jag en stor stekpanna.
Och en liten.

I morgon skall jag titta lite på kastruller, för att sedan ta med lillkillen på lördag för att köpa tripp, trapp och trull. En liten, en större och en jättestor kastrull.

Det är riktigt riktigt riktigt kul att köpa köksredskap!

Utmaningen

Jag har hittat en utmaning.

Maj eller juni månad tänker jag laga mig igenom Butlers kokbok, den där som jag fick för säkert tjugofem år sedan.

Det är dags nu.

Igår köpte jag två nya knivar, idag ett nytt bryne och en ny traktörpanna. Det känns som om jag laddar för något.

En månad Butler.
Utan kompromisser.

Det känns som maj månad.