jammin' in the streets

Tog bussen till kontoret idag.

På vägen passerade vi en gammal tant som satt på en bänk vid Kronprinsen. Det tog kanske 10-15 sekunder för bussen att passera henne i den långsamma bilkön.

Hon satt lite framåtlutad med ena handen på sin käpp.
Och jammade. Steppade med ena foten och gungade med överkroppen och nickade i takt till ett groovy beat. Jag sken upp inombords. Vilken krutgumma!

Precis när vi passerade henne, när hon bara var ett par meter ifrån mig där jag satt i bussen, så insåg jag plötsligt. Hon diggade inte. Hon hade antagligen Parkinsons sjukdom.

I fem minuter satt jag med en obehagskänsla i kroppen.

Men nu - efter ett par timmar - minns jag bara krutgumman. Som jammade till sin tysta musik.