Kvart i två på natten här. Luftkonditioneringen är paj, 33 grader i rummet.
Rastlös, orolig.
Jag insåg för några månader sedan att jag har uppnått allt jag drömt om. Varje dröm om lycka, äventyr, upplevelser, familj, kärlek, pengar och prylar. Någon miljardär vid 20 blev jag inte, men den bild jag skapade när jag var 22-23 av vart jag ville nå och vad jag ville göra - det blev verklighet.
Jag är ofattbart tacksam, men en reflektion har dykt upp i mitt huvud.
Någonstans på vägen ersattes min längtan efter att uppnå mina drömmar av en växande oro för att förlora dem när de nu uppnåtts.
När hände det här? När blev drömmar och längtan som drev mig framåt ersatta av rädsla för att förlora den tillvaro jag så innerligt älskar och njuter av?
What's up with that?!
Jag längtar hem till min kärlek och våra barn. Det här resandet är inte hälsosamt när man är sentimental som jag och har alldeles för mycket Imogen Heap i iTunesbiblioteket. Folk som lyssnar på jojkmusik eller rockabilly sitter inte och tycker synd om sig själv på affärshotell i östra Afrika. Nix.
Borde kanske ladda ner lite Schlager.
Eller hugga mig i vänsterarmen med en gaffel. Samma känsla.
13 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Wow, vilken häftig känsla att känna att man uppnått allt man drömt om! Jag kan inte ens föreställa mig. Men det är klart, rädslan för att förlora måste givetvis också vara stark.
Kul att du bloggar igen, förresten. :)
Skicka en kommentar