jammin' in the streets

Tog bussen till kontoret idag.

På vägen passerade vi en gammal tant som satt på en bänk vid Kronprinsen. Det tog kanske 10-15 sekunder för bussen att passera henne i den långsamma bilkön.

Hon satt lite framåtlutad med ena handen på sin käpp.
Och jammade. Steppade med ena foten och gungade med överkroppen och nickade i takt till ett groovy beat. Jag sken upp inombords. Vilken krutgumma!

Precis när vi passerade henne, när hon bara var ett par meter ifrån mig där jag satt i bussen, så insåg jag plötsligt. Hon diggade inte. Hon hade antagligen Parkinsons sjukdom.

I fem minuter satt jag med en obehagskänsla i kroppen.

Men nu - efter ett par timmar - minns jag bara krutgumman. Som jammade till sin tysta musik.

"Pappa är hemma"

Det finns många underbara saker i livet.
Men frågan är om inte min absoluta favoritsak alla kategorier är att kunna gå in till lillkillen när han vaknar av en mardröm mitt i natten, och kunna säga: "Shhh... Det var bara en dröm, på låtsas. Sov vidare. Pappa är hemma."

Sleepless in Dar es Salaam

Kvart i två på natten här. Luftkonditioneringen är paj, 33 grader i rummet.
Rastlös, orolig.

Jag insåg för några månader sedan att jag har uppnått allt jag drömt om. Varje dröm om lycka, äventyr, upplevelser, familj, kärlek, pengar och prylar. Någon miljardär vid 20 blev jag inte, men den bild jag skapade när jag var 22-23 av vart jag ville nå och vad jag ville göra - det blev verklighet.

Jag är ofattbart tacksam, men en reflektion har dykt upp i mitt huvud.
Någonstans på vägen ersattes min längtan efter att uppnå mina drömmar av en växande oro för att förlora dem när de nu uppnåtts.

När hände det här? När blev drömmar och längtan som drev mig framåt ersatta av rädsla för att förlora den tillvaro jag så innerligt älskar och njuter av?

What's up with that?!

Jag längtar hem till min kärlek och våra barn. Det här resandet är inte hälsosamt när man är sentimental som jag och har alldeles för mycket Imogen Heap i iTunesbiblioteket. Folk som lyssnar på jojkmusik eller rockabilly sitter inte och tycker synd om sig själv på affärshotell i östra Afrika. Nix.

Borde kanske ladda ner lite Schlager.
Eller hugga mig i vänsterarmen med en gaffel. Samma känsla.

Kollekolle

Jag är i Danmark på workshop, sedan i måndags.
Jag kan inte sova.
Stället heter kollekolle.
Det lät fånigt även när jag var pigg.